2. Min första kärlek.
Alla har olika betydelser utav vad kärlek är. Men jag vet hur den här frågan ska besvaras, det är kärlek mellan två människor. Nu kommer jag inte ta den första barnkärleken som jag var var ihop med på mellanstadiet, inte heller någon som jag var tillsammans med två månader på högstadiet, för det där var ingen riktig kärlek. Det var bara ett försök till bekräftelse och häftighet. Man skulle ju vara ihop med någon i den där åldern, framförallt för att få bekräftat att någon tycker att jag var söt och tyckte om mig. Det var bara en massa trams, men man behöver väl det för att utvecklas och växa som människa också.
Den första killen som jag blev kär i var Micke. Det här var i nioende klass, jag vet inte när eller hur det började. Men vi var ett gäng som alltid hängde tillsammans på skolan och han var med där. Vi var bara vänner från början, men någonstans började starkare känslor växa inom mig. Något som jag inte erkände för mig själv först, för det här var liksom inget pojkvänsmaterial. Strulpelle som gick i specialklass, dök upp lite när han ville i skolan, som då mest drällde omkring. Man försöker hitta sig själv och han var för tillfället synthare. Svart hår, ena sidan rakad, svarta kläder, svart skinnjacka eller skinnrock, kängor med stålhätta, piercingar, ibland rakade ögonbryn, rökte cigaretter, söp ofta till att på helgerna eller så satt han framför sin dator, det var mycket lan på den här tiden. Ni hör ju, men det här föll jag för. Vilket man i dagens läge kan ha väldigt svårt att förstå. Men han var en sjukt gullig kille under allt det här. Vi flörtade lite, jag såg framemot att gå till skolan för jag visste att jag skulle få träffa honom. Jag var kär, jag tror egentligen att han var kär i mig också, men att gå in i ett förhållande är skrämmande på många vis. I vårterminen i nian blev vi allt intimare och kramades mycket, höll om varandra i skolan, många trodde att vi var ett par (som jag faktiskt inte förstår varför vi inte var) och någon gång gick det över till pussar och hångel också. Men när det blev för intenstivt så tog det stopp, det skulle inte vara vi tydligen, det bestämde du. Sen började han leka med mina känslor, ibland passade det och ibland inte. Jag blev fruktansvärt sårad och ledsen och insåg att man aldrig ska lita på en människa eller falla för en människa på det sättet. Jag har än idag väldigt svårt att lita på människor efter det här. Vi höll kontakten delar under gymnasiet, vi träffades på några fester. Det blev lättare och släppa när han skaffa en tjej något halvår senare, men då dök tankarna upp, vad har hon som inte jag har? (Bör tilläggas att dom fortfarande är tillsammans och jag tycker det är väldigt roligt) Vi har numera ingen kontakt, vi har träffats på krogen. Jag har inget emot honom, men inget behov att prata heller.
All kärlek är inte lycklig, men man lär sig av sina misstag och man går vidare med livet.
Förmodligen den enda bilden på mig & Micke. (2005)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar